Små, små tecken...

....på att allt inte står rätt till med Deedee har jag sett på sista tiden. Tänkte först att hon är ju faktiskt 8 år och kan inte vara lika frisk och atletisk som hon alltid varit. Men jag vill inte acceptera det för OM hon visar att hon har ont så tror iallafall jag att hon har ordentligt ont för hon är en mycket tuff dam som inte bangar för lite smärta =)

De små tecken som jag sett är att hon går med lite kortare steg i bak, hon sliter sina klor på baktassarna på framsidan, med andra ord så slår hon i dem när hon går. Hon "knorrar" ofta när hon lägger sig ner och så rycker hon bort ena baktassen när jag ska klippa klorna - hon brukar annars ligga och halvsova när jag vårdar henne. Sen tycker jag inte att hon och Chilla leker på samma sätt som de gjort hittills.

På rekommendation bokade jag tid hos Jessica Pelz som är fysioterapeut och har jobbat med detta många, många år. Hon råkar bo nära mig så idag åkte Deedee och jag dit på lunchrasten. Hon tog god tid på sig, vi fick gå, stå sitta och så gjorde hon en grundlig undersökning genom att känna igenom hela hunden. Deedee tyckte som vanligt när någon klappar henne att hon kommit till paradiset, men visade ändå tydligt att det smärtade på tre ställen. Ungefär mitt på ryggen, bak på ryggen vid L7S1 och så höger bakben. Det stället hon reagerade mest på var mitt på ryggen. 

Enligt Jessica ingen stor smärta, inget som behöver röntgas, hon rekommenderade en spruta cartrophen (måste googla det senare - om någon som läser här har erfarenheter av det får ni gärna maila mig) sen frågade jag om glukosamin och hon sa att jag absolut kunde ge henne det. Vi fick ett massageprogram och lite förhållningsregler som kändes ganska "standard" - inte hoppa ur bilen, hellre fler korta promenader än en jättelång, inte gå för mycket på asfalt (ingen risk för oss som bor i skogen), använda värmetäcke och att vara observant om hon ändrar något i sitt beteende.

Jag har haft hund sedan jag var 10 år men har varit otroligt förskonad från sjukdomar och skador så jag känner att huvudet är fullt av tankar och frågeställningar. Men att dessa tossiga Aussies får ont någonstans förvånar mig inte sån fart de har =)
Nu middagslagning sen blir det promenad med kompisarna Annica och Prima

/Carina och vovvar

Sommarbilder

När vi för två veckor sen bestämde oss för att leta efter ett nytt hem åt Chilla kändes det som luften gick ur mig... I nästan en vecka gick jag som i ett vacuum och funderade fram och tillbaks på om vi verkligen gjort rätt. Efter en vecka vaknade mitt vanliga praktiska och realistiska jag till liv igen och jag insåg att på det här sättet blir ingen lycklig vare sig jag hundarna eller familjen. Så de senaste dagarna har hundarna fått ordentliga lydnadspass och mer promenader än vanligt. Deedee och jag har gått kurs och fått lite läxor i framåtsändandets ädla konst. Eftersom Chilla gillar att lära sig saker har hon fått hänga med i samma träning.

Med andra ord rullar livet vidare. Det är mörkt på kvällarna och så här års önskar jag alltid att vi bodde i ett villaområde i centrum - det är sååå svart här och sååå tråkigt att gå samma runda i mörker mornar och kvällar. Ganska ofta tar jag in hundarna i bilen och åker till Åkersberga för att promenera bland gatlyktor och gångvägar =) Skogen har vi aktat oss för ett par veckor nu pga älgjakt, men snart borde väl alla älgar vara skjutna ?

Hittade lite fina bilder från i somras på vovvarna

Vår Amy

Deedee

En av sommarens alla vilda lekar

Blöt Deedee den här gången

Chilla tuggar pinne

Chilla vilar när vi seglar

Frågade just hundarna om de ville gå ut i trädgården och nattkissa - de tittade oförstående på mig och kurade ner sig i korgen igen. Mer fart imorgon bitti gissar jag.

Ta hand om er och era vovvar!



Lugnt och stilla i flocken

Deedee och Amy har slutat löpa nu och som alltid efter löp infinner sig den stora stillheten. Inte för att de är så stökiga annars heller men det verkar som om det är befriande för dem att bli som vanligt igen efter hormonstormen. Promenaderna är lugna och inomhus märker man dem knappt.

Chilla verkar också tillfreds med livet, mycket tack vare dagarna på dagis tror jag. Hon känner också av att jag varit lite emotionell efter beslutet om omplacering så jag ser ibland hur hon kikar på mig för att kolla hur jag mår (eller varför jag inte är som vanligt). Det är nästan lite kusligt med dessa otroligt signalkänsliga hundar.

På torsdag ska jag och Deedee på kurs i det nybyggda hundcentret i Arninge, ska bli spännande att se lokalen som också ska bli Chillas dagis om några veckor. Gå gärna in och kika på deras hemsida www.norrastockholmshundcenter.se

/Carina

Ont i magen

....och med tårar på kinderna, men nu har vi bestämt oss för att leta efter ett nytt hem åt Chilla. Har skrivit lite på hemsidan om vår älskade, finaste tjej.

Relationen mellan människa och hund

Igår hade vår klubb ordnat en föreläsningskväll med Kenth Svartberg på temat relationen männsika - hund. En intressant kväll och Kenth var imponerande duktig berättare och förklarade sina tankar på ett både sakligt, intressant, roligt och ödmjukt sätt.

Mycket handlade om helheten för att få ett fungerande samarbete, såklart ganska självklara saker som de flesta som har med djur att göra inser men det är inte så ofta man sätter ord på det. Kenth menar att samarbetet består av tre delar, trygghet, samarbete och bestämmande. Hunden måste kunna känna sig trygg och lita på att ägaren inte sätter in dem i situationer de inte klarar av. MEN man får inte vara för "curlande" utan tänja på gränserna så att hunden utvecklas också. Viktigt är också att se till att hunden kan vara trygg utan sin förare. Samarbetet är den del som är roligast och där de flesta jag känner lägger mest tid och energi alltså lek och träning. Samarbetsdelen och trygghetsdelen är de delarna som är störst men bestämmande-biten är också viktig. Hunden ska förstå att när föraren sätter gränser och att nej verkligen betyder nej. Såklart ska detta ske utan att man gör illa hunden eller "tappar huvudet" själv. Utan ett lugnt och bestämt nej och kanske ett kroppsspråk som hjälper till om det behövs.

Han pratade också myckt om att försöka förstå vad hunden menar när den gör på ett visst sätt. Gör den så för att den inte förstår vad du menar, för att den inte vill (inser värdet av att) samarbeta, för att den inte litar på att den (eller du) kan hantera situationen? Stanna upp ibland och försök sätta ord på hundens tankar =)

En annan viktig sak han tog upp  är att man måste se vad det är för individ man har att göra med - också självklart, men något man måste påminnas om (en hund är inte "bara" en hund). Även om de är samma ras (eller mor och dotter som mina) så kan det vara vitt skilda individer som måste hanteras på olika sätt för att nå samma resultat.

Han satte också fingret på några saker som jag har funderat en del på och det känns riktigt bra att ett "proffs" ser på hundägandet på samma sätt som jag gör;

Bl.a. så finns det för många hundar som inte förstår bestsämmandedelen i ett samarbete - "jag är människa och när jag säger att du inte får äta just den där hästbajsen måste du acceptera det". Om det så tar en timme att få hunden att förstå så får man inte ge upp.

När hunden har förstått och accepterat så ska man försonas (klappa om eller säga ett lugnt bra) det är något som jag alltid gjort med mina hundar men faktiskt funderat på om det är ok/nödvändigt för jag har aldrig hört någon prata om det.

I trygghetsbiten ingår också hantering och närhet till hunden. Jag tycker att det är viktigt att klappa och mysa med hundarna, jag sitter ofta på golvet en stund och gosar med mina. Våra hundar får och är gärna både i sängen och i soffan, självklart går de ner om vi säger till och ganska ofta väljer de golvet för att det blir för varmt i soffan/sängen, men det händer att vi är 4 personer och tre hundar som myyyyser i soffan framför TV:n.

Det en hund får lära sig genom att tänka själv (shejping eller egen kreativitet (läs bus)) är det den minns bäst, låt hunden klura ut lösningar själv och OM man vill använda hjälper så ta bort dem successivt och ganska snabbt.

Nej, nu börjar det bli mycket, tror jag stoppar här =)

Glöm inte att göra något kul tillsammans med era vovvar - gräv en grop t.ex. =))

/Carina