Veckorna och månaderna gick, familjen och mina vänner började undra om jag ångrat mig och jo, kanske det var så, kanske blir det för svårt att låta min Prinsessa flytta. Jag tog bort texten om omplacering på min hemsida och skulle maila SASK:s webmaster och be dem ta bort annonsen där, men det blev inte av.... Så en dag ringde en kille och ställde lite frågor om Chilla och jag har ingen aning om varför, men plötsligt blev jag nyfiken och fick en "go och varm" känsla i magen. Han och hans fru kom hit och hälsade på en lördag, på söndagen åkte jag till dem och på måndagen kom de och hämtade henne. Så snabbt, så oväntat och så fruktansvärt omtumlande. Familjen grät, jag grät och en massa känslor bara snurrade runt. Hon är ju ändå en familjemedlem som har levt med oss i 4 år.
Chilla ska vara hos dem på prov ett par månader till att börja med, alla rapporter vi fått hittills har varit positiva och det verkar fungera superbra. Det är tomt, tyst och lite tråkigt här hemma fortfarande men vi gläds åt att höra om allt roligt Chilla och hennes nya familj hittar på.
"Historen om Chilla" ligger fortfarande i mitt huvud och väntar på att bli skriven, men jag måste få landa lite innan jag orkar skriva den. Hon har lärt sig otroligt mycket, jag har lärt mig otroligt mycket och vi har gjort en massa spännande saker tillsammans på vår resa. Hon är ingen "problemhund" men en hund med lite ovanliga egenskaper, svår och lätt på samma gång och dessutom så otroligt tillgiven, lättlärd och mysig. En klurig nöt att knäcka - men jag gjorde det. Och slutsatsen blev tyvärr att hon behöver ett nytt hem.
Det gör ont, men jag är helt övertygad om att det här är det bästa för Chilla och det är det som är det viktigaste!
***************
