Magen växer

....och trots att det är drygt tre veckor kvar har hon börjat vanka fram som en ko och ser allmännt tjock ut ;) Jag vägde henne igår och hon har gått upp 2 kilo (!) Hon är hungrig som en varg och inte alls lekfull som vanligt till Chillas stora förtret. Chilla är ju rätt envis och försöker med jämna mellanrum bjuda upp till lek, men Deedee bara vänder sig bort och går därifrån. Hon blir inte arg, men visar tydligt att hon har annat att fokusera på nu.

Veckans kvällar har gått åt till att försöka få ordning i köket, jag har passat på att rensa ur lite skåp och lådor nu när det är nymålat och fint. Mycket hamnade i soporna och en del i den redan överfulla källaren. Nya gardiner och lite blommor ska inhandlas ikväll.

Imorgon är det tredje tillfället på räddningen, vi ska gå i gallertrappor, göra fler vindövningar och så blir det skott. Efter kursen åker Ove, jag, Camilla och en kompis till henne på kryssning med Birka Paradise. Det ska blir skönt med lite "lyx" men egentligen känner jag att jag inte har tid.

Njut av helgen, snart är det måndag igen.

/Carina och gänget

Men Deedee och Amy då?

Ja, man kan ju undra när alla inlägg här i bloggen handlar om Chilla. Anledningen till att jag inte skriver så mycket om Deedee är att hon lever lite lyxliv nu och bara "är" Vi promenerar och så är hon med på jobbet för det mesta, men så mycket träning blir det inte. Men jag tycker att det ska vara så, dels för att hon inte ska träffa så mycket andra hundar och dels för att om man har en massa (förhoppningsvis) puppisar i magen behöver man få vila lite. Hon är mycket lugnare än vanligt och igår när vi gick en lång promenad i skogen gick hon fint på stigen framför mig hela vägen hem, medans Chilla hade energi över och sprang och sprang och sprang trots att vi var ute i över en timme, så hundkroppen är ganska smart. Nu säger hennes kropp ät mat och slösa inte energi genom att springa i onödan. För hungrig är hon JÄMT !

Lite konstigt beter hon sig också, idag på jobbet var hon inte hos mig någonting alls - hon låg vid fikabordet, hon låg i Monicas rum, hon låg under konferensbordet medans killarna hade möte. Kändes nästan som om hon var sur på mig ;(

Amy mår bra efter sin knäskada (Chilla landade på henne) och vi har precis börjat låta henne gå med på våra promenader igen. Bara i koppel än så länge, men hon haltar inte och verkar inte ha ont.

Köket är snart färdigmålat. Tänk vad lite färg kan göra för ett gammalt sunkigt kök. Vi har planerat att bygga om och göra nytt kök och vardagsrum i flera år, men det blir liksom aldrig av, så nu har vi "räddat" köket så att man står ut att vara där iallafall. Tur att man bor ihop med en målare ;) Dottern går dessutom första året på bygglinjen med inriktning måleri, så det kanske blir riktigt fint här hemma såsmåningom.

Ikväll har vi haft styrelsemöte på klubben, efteråt stod jag en stund på parkeringen och pratade och jisses vad kall jag blev på bara några minuter. Fryyyser fortfarande.

I morgon ska Deedee och jag åka tåg till jobbet, det händer inte ofta, men sonen ska få ha bilen till sin praktik och då tänkte jag att vi kunde prova på att ta tåget.

Ha det bra !

Miljöbana och massor av passivitet

Imorse var det då dags att fylla kaffetermosen, dra på sig "fulkläder" och åka till förträff nummer två inför räddningshundsutbildningen. Samling 10.00 - kändes helt ok och termometern visade plusgrader. Vi delades in in två grupper och min grupp fick börja med att gå en "miljöbana". Promenaden tog kanske 10 minuter, vi fick gå på många olika underlag, upp och ner på staplade lastpallar och annat bråte. Chilla tvekade inte en enda gång, hon bara gick och såg ut som om vi tog såna här promenader varje dag ;) Vi fick beröm ;) Sen frågade han om jag jag hade MH;at henne. Fick då berätta om skotten och jag frågade lite fint om vi trots det fick gå de resterande två tillfällena. Självklart ! var hans svar. Resten av tiden fram till lunch var det bara att sitta och vänta. Alla tillsammans och hundarna skulle såklart vara så lugna som möjligt.

Efter lunch skulle vi göra en vindmarkeringsövning. När jag kom fram till instruktören frågade hon "-Kommer hunden från El Merinos ?" Läskigt - hur i hela friden kunde hon veta ? Det visade sig att hon har en kompis som har Chillas pappas bror (El Merinos Ponykick) och Chilla var tydligen VÄLDIGT lik honom. Lite kul eftersom jag tycker att Chilla har ett väldigt ovanligt och speciellt utseende. Vindövningen var superenkel - figgen lekte med Chilla en stund och gick sen iväg och gömde sig. Vi fick se när han gick iväg, men sen fick vi gå undan, sen skulle vi gå förbi gömstället och när hon markerade gick vi fram och hon fick leka en stund till.

Sen var det en låååång väntan innan alla var klara och vi fick åka hem. Jag och en av kursarna tog en promenad med våra hundar så att dom fick springa av sig lite. Matte verkar supertrevlig och hundarna har haft ett gott öga till varandra både förra lördagen och idag och lekte jättefint.

När vi kom hem var Ove och Camilla i full gång med att måla om köket - blir jättefint.

Efter bastu och middag ligger vi nu alla 5, Ove, jag och tre hundar , i soffan och ögonlocken börjar bli tunga....

Imorgon blir det rallylydnadspremiär för Chilla och mig, och lite pyssel med allt skräp vi samlat på oss i köket. Jag ska rensa ordentligt och slänga det vi inte behöver eller använder.

Ledig dag.

Tandläkaren och frisören stod på schemat idag, i och för sig båda på förmiddagen, men jag passade på att ta hela dagen ledigt. Tanken var att jag skulle städa lite här hemma på eftermiddagen, men det blev en lååång skogspromenad med Deedee och Chilla istället. När jag kom hem ringde Catherine och frågade om jag ville hänga med på en kvällspromenad. Ja, det är ju trevligt med promenadsällskap, så jag stekte och åt lite pannkakor och tog Chilla med  på ännu en lång promenad.

Det är såklart svårt att säga, men jag är ganska övertygad om att Deedee är dräktig. Hon är så lugn och otroligt gosig plus att hon har fått de karaktäristiska flytningarna som är lite sega och klibbiga.

Jag fick lite bilder på Kansas som jag har tänkt lägga upp på hemsidan, men just nu har jag lite beslutsångest om jag ska göra en ny hemsida eller behålla min gamla tråkiga..... Så jag lägger bilderna här i bloggen så länge.

Ha det bra !



Förvånad

Hade ett meddelande på min telefon igår efter kursen om att jag kommit med på MH på Roslagens bk IDAG !! Jag tackade ja och klockan 13.00 var vi på plats, det var två hundar före oss, vi gick med och såg den första och sen tog vi en promenad innan det var vår tur.

Allt (utom en sak) gick väl egentligen som förväntat, inga problem med hälsning och lek i början, jakten sprang hon båda gångerna och tog med sig trasan till mig. På passiviteten såg det först ut som om hon skulle lägga sig, men så fick hon syn på en pinne (stooor) och började gnaga lite på den istället. På avståndsleken blev hon arg men gick fram och hälsade, tyvärr precis efter att tiden gått ut. Dumpe och skrammel var inga problem. Sen kom spöööökena, hon blev förbannad och började skälla så fort hon såg dom, hon stod kvar framför mig en stund, men förflyttade sig efter ett tag till tryggheten bakom mig fortfarande skällandes. Där stod hon resten av tiden och hon hade ingen lust alls att gå fram och hälsa på de där knäppskallarna. Hon flydde inte men ogillade situationen och hälsade på figgarna efter lite kramkalas.

Bara skotten kvar tänkte jag och drog en lättnadens suck, för de var spökena jag var mest orolig för. Hon lekte fint och sen kom första skottet, hon stoppade och tittade dit ljudet kom ifrån, jag viftade med trasan och ville fortsätta leka, men hon var inte intresserad längre, jag stojjade runt och hon följde mig men tittade bort mot skytten emellanåt. Under passivitetsskotten stod hon alldeles still och tittade mot ljuden. Vi fick en 4.

Chilla har hört skott ett par gånger förut men på längre avstånd utan att reagera, därför blev jag uppriktigt förvånad. Men efter dagens (och gårdagens) äventyr som dessutom avslutades med läskiga spöken blev det för mycket för min lilla plutta.

Visst blev jag besviken men hon är ju faktiskt samma hund som igår och DÅ var jag jättenöjd med henne.

Jag ska uppdatera hemsidan med alla siffrorna någon dag, men nu är jag trött, dessutom har jag jordens träningsvärk efter att ha burit hundar och klättrat i berg igår.

Ta hand om er och era hundar.

Strapatspromenad

Första förträffen inför räddningshundsutbildningen hette strapatspromenad. När jag vaknade i går morse var det -5 grader och jag klädde på mig ordentligt så att jag inte skulle frysa under dagen. Kan säga att jag ångrade det grymt, vi fick verligen jobba oss varma under dagen. Förmiddagen 9 - 12 ägnades åt att promenera uppför och nerför, klättra över och under omkullvälta träd, upp och ner för stup och upp och ner på stenar.Vissa ställen krävde samarbete för att få över ryggsäckar och hundar. Chilla var överlycklig för att få gå på en sån lång och spännande promenad, hon ville bara framåt, framåt hela tiden och det var faktiskt till lite hjälp i uppförsbackarna, men nerför är det ju livsfarligt att ha en hund som drar i kopplet, så där fick vi öva på kommandot "gå bakom".

När lunchpausen äntligen kom var jag genomsvettig och trött i benen. Alla (20 kanske) hundarna skulle bindas upp i skogen och vi satte oss för att äta lunch. Jag kände redan innan hur pinsamt det skulle bli när den enda hunden som skulle skälla hela tiden var just min..... Hon började som väntat med att tokskälla men tillsammans med säkert 10 andra, men döm om min förvåning när hon efter några minuter tystnade och la sig ner !!!?? Det var några av de andra som fortsatte skälla under pausen men inte min prinsessa.

Efter lunchen var det vår tur att träna samarbete och hantering och den andra halvan av gänget fick klättra i skogen. Men först skulle alla visa att de kunde lyfta sin hund 140 cm upp på en lastkaj och sen klättra/hoppa upp själv. Här kom dagens flopp! Klart jag kunde lyfta upp hunden och ryggsäcken, men för mig var det inte lika lätt, jag gjorde några försök och var nära att komma upp, men fick ge upp för jag blev alldeles matt. Att jag hade kängor och för mycket kläder på mig gjorde ju inte saken lättare. Jag fick lite tips och i läxa att åka hem och öva..... Tröstar mig med att det var fler som inte kom upp.

Sen tog vi en rask promenad på gångvägar och trottoarer, där vi ett par gånger fick bära våra hundar kortare sträckor, det gick väl an för mig med en hund som väger 22 kilo, men två av tjejjerna som hade lite större hundar såg lite matta ut. Vi tog oss även här upp och ner för några berg som krävde samarbete inom gruppen.

Nästa station var en järnställning där vi skulle som på en hinderbana först över sen över igen för att sen krypa under på två ställen och sen till sist över igen. MED  packning och hund, det blev ett samarbete i gruppen där vi langade väskor och hundar. Jag hamnade på ett ställe så att jag fick ta emot och lämna över hundarna, snacka om styrketräning, Schäfer och Malle var tyngst kan jag berätta, men värst var en liten amstaff?? som sprattlade och var hal som en ål och rev mig på halsen. Chilla var helt fantastisk; mjuk och lugn - hängde bara där i armarna på vilt främmande människor utan att röra en min.

Promenaden fortsatte med lite skogsvandring med vatten och stenklättring. Inför dagens sista övning fick vi sätta på oss de medhavda hjälmarna och ta fram ficklamporna och så gick vi in i ett mörkt hus, med tunnlar och trappor, Chilla tvekade lite när vi kom till några gallertrappor (uppför), men någon längre bak i ledet tipsade om att jag skulle lysa på trappan så att hon såg den och vips så var hon uppe. När vi skulle ut ur huset var det gallertrappor igen, men dom såg hon nog inte ens utan gick bara vidare.

9 - 16 höll vi på med en kort lunchrast och några vattenpauser. Snacka om att både jag och Chilla var trötta. Soffan och TV kändes riktigt frestande, men Ove och jag hade lovat Camilla att hålla oss hemifrån för hon skulle ha lite kompisar hemma för att fira hennes 17-årsdag. Så det var bara att åka hem och duscha och byta om för att åka igen. Middag och filmen "Himlen är oskyldigt blå", när vi kom hem vid 12-tiden somnade jag snabbt fast huset forfarande var fullt med ungdomar.

Jag tog några bilder med mobilen;

Vilket privilegium...

.... det är att få ha hunden med sig på jobbet. Nu har Deedee och jag varit på lunchpromenad i ett fantastiskt höstväder. Chilla är hemma idag och har fått en timmes promenad av vår bästa dog-walker Eva. Blir det några valpar då? Jag hade hoppats på att Deedee skulle matvägra och se illamående ut någon dag, men jag tror faktiskt inte att det kommer att inträffa. Hon har hittills aldrig matvägrat och är den mat-tokigaste hund jag har träffat, så vi får nog avvakta att magen växer istället. Det har iallafall gått tre veckor sedan vi var och träffade Kansas, så om de resterande 6 veckorna går lika fort är valparna snart här ;)

I lördags var jag fuktionär på klubbens Appelltävling, sekretariatet var min uppgift och det är ju inte så betungande när det är 8 protokoll att räkna så det blev mycket tid över att titta på tävlingarna. 3 Aussies var det som var med och glädjande nog var det en av dem som vann, med ett supersnyggt lydnadsprogram, säkert fint spår också men det såg jag inte.

Igår hade vi KM och Chilla och jag var med som publik. Det kändes jättenyttigt att vara med henne på klubben utan att göra någonting och hon verkade inte tycka att det var så konstigt. Deedee har alldeles för höga förväntningar när vi kommer dit eller till andra "hundsammanhang". När kommer godisen ? När ska vi leka ? verkar hon tänka...... Lite senare samma dag träffade jag Annika och Prima för att träna lydnad, och efter det gick vi ner till Agilityplanen och när jag band upp Chilla vid staketet började hon tok-skälla. Där finns förväntningarna alltså....

Har jag bur med till agilityn så fungerar det bättre, då är hon tyst för det mesta, men binder jag upp henne skäller hon som en tok. Jag vet att en del tycker att det är ok, men i min värld (fantasi?) ska hunden kunna sitta tyst och vänta på sin tur utan att föra ett jäkla oväsen. Vi testade två nya övningar som har "fina namn" som jag inte minns. Båda övninarna var iallafall tre hinder bredvid varandra och Chilla fixade det galant. Så talang finns hos hunden iallafall.

Hoppas att ni som inte måste sitta på ett kontor tar er ut i det fantastiska höstvädret........