Bollar

Som den "hundnörd" man är så är det väl inte så konstigt att mycket av ens tankar kretsar kring hundars beteende och allt som oftast är det dags för att omvärdera något som man "alltid" har trott varit rätt. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på bollar.....

För snart 20 år sedan köpte vi en Isländsk fårhund "Sassa", en supermysig hund som förgyllde vårt liv när barnen var små. Jag hade ambitionen att träna med henne och såklart tävla. Vi var och provade på vallning några gånger. Tiden räckte inte till allt som jag ville göra med henne så hon blev en kär familjemedlem och var supermysig med barnen och alla deras kompisar. Som de flesta hundar hade hon några "egenheter" som inte uppskattades bla skall!! Hon skällde väldigt mycket, vi skyllde på att hon var en spets och att det inte gick att göra något åt ;) Sen blev hon galet stressad om man kastade bollar/frisbee/pinnar, om hon ens såg någon som kastade något gick hon upp i stress på några sekunder och var sen "där uppe" länge.

Vi införde kastförbud här hemma och fram till nu har mina ord varit "lag". Vi kastar inte åt våra hundar, punkt slut. När jag tränar kan jag belöna med tennisboll ibland eller med att kasta iväg en snörboll såklart, Aussiesarna hämtar och lämnar och har jättegärna dragkamp utan antydan till att bli stressade.

Under våren har Ove (utan min vetskap) "motionerat" Chilla med frisbeen hemma i trädgården och en dag när Deedee och jag kom hem från jobbet kom jag på dom. Trött som tusan efter en hektiskt dag på jobbet så jag hade lika gärna kunna bli arg men jag satte mig på trappen och tittade på. När dom var klara gick Chilla och drack lite vatten och la sig sen i skuggan och vilade. Det hade aldrig hänt med Sassa - hon hade skällt, flämtat och förföljt oss i en timme. Hmmm, fick något att fundera på ;)

Det är inte så att Chilla får springa efter saker varje dag - inte ens en gång i veckan - men då och då händer det att husse tar fram en boll eller frisbeen och lyckan är då fullkomlig, och jag ser inte antydan till stress i henne, snarare att hon blir nöjd och tillfreds efter sitt "arbetspass". Chilla är en riktig arbetsmyra och ser allt vi hittar på som arbete så från och med nu ser jag bolljakten som en form av berikning istället för att oroa mig över stress. Men självklart håller jag ett öga på hundarna så att dom inte utvecklar oönskat beteende ;)

Här kommer några bilder från gårdagens lek ;)