Bilder

Lite bilder på Chilla den här gången,

sist var det nästan bara Deedee som fick vara med på bild.

Chilla pratar fint hundspråk. "Om jag slickar mig om munnen och stryker öronen bakåt kanske jag får behålla tennisbollen........"

Poserar fint,,,,,

Nej, hon är inte så hög i bak, det är marken som är ojämn. Jag ville visa hennes fina svarta sida =) 

Vad ska vi göra nu då matte ??

Så här ser öronen ofta ut när hon leker, spretar åt olika håll.

Deedee gillar också tennisbollar, men ändå fick Chilla ha den hela tiden, ibland tycker jag att hon är för snäll.

Nu blir det en promenad i mörkret och så en stund i bastun!

Ett litet tillägg; tennisbollen tog jag fram bara för att få till lite bilder, annars är dom precis vid mina fötter hela tiden så fort jag tar fram kameran. Bollen ligger nu i skåpet bland träningsleksakerna igen.

Ny kamera !!!

Jag vet inte hur många tusen gånger jag har försökt fota hundarna och resultatet bara blivit en gräsmatta eller en svanstipp. Ny kamera har stått på önskelistan lääänge. Nu äntligen är vi ägare till en digital systemkamera, men det lär ta ett tag innan jag lärt mig alla finesser, hu vad måna knappar det var.  Som tur är finns en "idíot-inställning" = autoläge, använde endast det idag när jag var ute och fotade mina grå.

Ny dag imorgon, får se om det blir ett spår då istället, jag hade planerat att spåra idag men det blev svampplockning, fikagäster och en tur till Vaxholm istället.

Ha en fin fortsättning på helgen !

Tyskland Kansas

Lite ont i axlarna, trött och supernöjd - det är så jag känner mig nu när jag sitter hemma i soffan med en stor kopp kaffe latte. Chilla är nöjd att matte kommit hem och ligger under bordet och vill ogärna släppa mig med blicken. Deedee soooover, det tog nog på hennes krafter också, fast hon mest har sovit i bilen.

I söndags morse packade vi in oss i bilen och startade den 140 mil långa resan till Tyskland. 23.30 parkerade vi utanför Gittas hus i en liten by utanför Dusseldorf. Under resan var det många tankar som snurrade i huvudet; -tänk om jag inte gillar honom -tänk om Deedee inte gillar honom, - tänk om hon har passerat rätt dag för parning - tänk om bilen går sönder - tänk om.......... Resan gick bra, de sista 30 milen på autobahn i regn och mörker var tunga.

Vi blev hjärtligt välkomnade av Gitta (hundarna var i hennes sovrum) hon visade oss var vi skulle sova och inom några minuter sov jag som en stock. Dagen efter fick vi träffa hundarna och hjärtat tog ett extra skutt när jag såg Kansas - sååå fin, mörkt, mörkt röd med fina tanteckan och supersöta öron. Lite urfälld, men han vann mitt hjärta på en gång. Gitta har också en systerdotter till Kansas och en 13-årig korsning mellan dvärgpudel och riesenschnauzer. Tikarna hade vi tillsammans nästan hela tiden, utan något som helst problem. Kansas och Deedee fick vi såklart ha åtskilda. Två bra parningar fick vi och efter frukost på tisdagen tillsammans med Gittas kompis Elke packade vi in oss i bilen för hemfärd.

Det kändes helt fantastiskt att bli så väl omhändertagen, jag fick sova på hennes soffa och verkligen lära känna både Kansas och henne. Vi pratade och pratade och pratade, på en blandning av tyska, engelska, svenska och "teckenspråk". Hon tränar och tävlar i lydnad med Kansas så det blev mycket lydnadsprat. Dom är i Tysklands klass 3 som är samma som vår Elit-klass och berättade att förra helgen hade dom tävlat och fått 299,5 poäng av 320 möjliga !!! Dessutom provade hon på att valla med honom i somras och blev helt såld. Det gick superbra och nu vallar dom regelbunden och han visar stor talang. Hon visade bilder från vallningskursen och det var en salig blanding av hundar; schäfer, malle, bc, aussie, kelpie, workingkelpie och några raser till.

Kansas verkar vara precis så som jag tycker att en Aussie ska vara; älskar människor, utan stress, fungerar fint med andra hundar, mycket ´"will-to-please", älskar att jobba och en fantastisk förmåga att koppla av inne. Trots att han hade en löptik i rummet bredvid la han sig på golvet vid våra fötter och sov när vi satt och pratade. En riktig charmör !!

Hemresan gjorde vi i två etapper, idag tog vi lunchpromenaden i vackra Gränna. Så hemvägen  var inte alls lika jobbig som nerresan, dessutom blev det en del telefonprat, så tiden gick fort.

Nu är jag trött, ska duscha och krypa till kojs.

/Carina & vovvar

Men hur kunde jag glömma.....

I lördags morse gick jag in på Facebook och såg att jag fått flera grattis till Deedee på födelsedagen och det var på FREDAGEN hon fyllde 6 år min älskade prinsessa. Tack Benny, Heidi och Åsa för grattis. Skämdes och ordnade lite "hundkalas" på lördagen istället.

Dagen fortsatte med att jag och Karin träffades för att lägga spår åt varandra. Både Karin och jag skulle ha tävlat lägre spår på ÖBK den 18:e men eftersom Deedee löper blir det ingen tävling för oss. Men träna kan man ju alltid göra. Än en gång blev jag förundrad över hur hon spårar - bitvis riktigt fint och koncentrerat och bitvis helsnurrigt - men av någon förunderlig anledning hittar hon nästan alltid pinnarna. Jag har börjat se ett mönster och det är att vid påsläpp efter apporterna verkar hon "tappa" spåret och måste leta en stund innan hon fäster igen. Någon som har förslag på hur vi kan träna detta ?

Chilla fick ett pass på agilitybanan och söndagen ägnades åt att promenera, först förmiddagspromenad med båda hundarna, sen 1,5 timmes promenad med Catherine och Xanto, sen en tur i skogen för att plocka kantareller - ÄNTLIGEN finns det kantareller i "min" skog =)) Dessutom hade Ove varit ute en timme med Deedee när Chilla och jag gick med Catherine. Så alla var nöjda i går kväll - jag försökte titta på tv men ögonlocken blev såååå tunga att jag somnade i soffan redan vid 8-tiden.

Vilda Chilla sprang i början av förra veckan omkull Amy så att hon skrek (högt och länge) hon är annars extremt tålig så det var ingen tvekan om att det gjorde ont. Hon haltade på höger bakben och det verkade vara knät som var skadat. Jag såg inte att det verkade bli bättre så i fredags morse var vi till veterinären som trodde att det var ett ledband som var skadat (inte av påstod han eftersom hon stödjer på benet). Hon fick smärtstillande och anti-inflammatoriskt (Metacam) och hårda restriktioner om att inte hoppa, inte promenera osv.... Inte så lätt kan jag säga, men hon verkar mycket bättre bara på några dagar.

De senaste veckorna har varit otroligt intensiva både privat och på jobbet. I torsdags avslutades ett av mina "projekt" på jobbet med en stor och lyckad fest. Vi har byggt om våra lokaler med allt vad det innebär - hålla reda på snickare, köpa möbler, och ordna "house-warming-party". Ska ta ledigt någon dag den här veckan och bara gå i skogen och plocka svamp. Ja - ett spår eller två kanske det blir också.......

En av Amys valpar ur senaste kullen - lilla Oddie, var på sitt livs första utställning igår och blev BIR och BIG4. Grattis!

Bild; Veronica Forsberg

Ha det bra !

Carina & gänget

Spårläggare

Husse i familjen är inte speciellt intresserad av hundträning, som tur är promenerar han gärna med dom, men träningen lämnar han helt och hållet åt mig.mig. Idag skickade jag för andra gången i hans liv ut honom i skogen med 8 spårapporter och lite instruktioner. Lägg apporterna med 100 meters mellanrum/korsa inte ditt eget spår/sväng inte skarpare än 90 grader var några av råden. Han kom hem med ett leende på läpparna och sa att "det här var ju roligt". Hmmm hur ska det här gå tänkte jag....

En timme senare selade jag på Deedee för att se vad husse hittat på.

Så här såg spåret ut ungefär;

Ja, vad ska man säga - inte helt enligt regelboken, men Deedee tyckte det var superroligt. På fler ställen än i början var det serpentiner. Som ni ser ligger slutet lite "tokigt" - det var kanske 4 meter från spåret till slutapporten, så Deedee tog ett skutt och hämtade den men jag la tillbaks den och visade på henne på spåret igen. Vi fick ALLA apporter med oss hem och vi hade riktigt kul där ute i skogen.

Chilla har fått två pass med agilityträning på klubben i helgen. Lite slalomträning här hemma har det också blivit. Men, vad trött man blir av agilityn, hon är ju så jäklans snabb så jag måste ju springa - fort dessutom.  Kanske dags att börja jogga för att bättra på kondisen ;)

Ta hand om er och era vovvar !