Allvädershundar

Igår när Deedee och jag var på lunchpromenad hittade hon till sin STORA glädje mitt i skogen en stor "sjö" med grunt vatten. Jag riktigt såg hur hon njöt, hon plaskade runt en stund och sen stod hon helt stilla några sekunder, tog en slurk av vattnet och fick sen ett tok-ryck "à la unghund". Vattnet var väl några grader varmt och det var inte ens varmt i luften - men den tokiga "gamla" hunden blev superglad över att hitta vatten mitt i skogen.

Slutade lite tidigare från jobbet så jag åkte hem och bytte om för att åka till klubben och träna med Deedee. Det hade regnat dagen före och planerna på ÖBK är inte speciellt väldränerade så det var geggigt! Var för lat för att flytta mig till den stora parkeringen som brukar vara lite torrare så jag beslöt mig för att träna lite ändå, det kan ju faktiskt vara lerigt  på en lydnadstävling också. Inte helt oväntat men ändå helt fantastiskt så både satt och låg hon när jag bad henne och vi hade en superrolig träningsstund. 

Jag har ju tävlat och tränat med en Papillon i min ungdom och hon gillade inte när det var blött. Även hon ställde upp för sin matte iallafall till 90% men vi fick jobba hårdare när det var blött och kallt ute. Vi hade även Boxer när jag var liten och hon gillade inte heller att bli blöt om vare sig mage eller rumpa.

Konstaterar snabbt att jag verkligen gillar hundar som  kan stå ut med lite lera på magen för att få sin belöning, hundar som inte tassar runt på 3 ben bara för att det är kallt, hundar som gärna ligger ute oavsett årstid, hundar som lyckligt galopperar i dyiga diken så att det skvätter lera runtomkring, ja listan kan göras lång. Jag vet att alla Aussies inte är lika galna som mina men jag hoppas verkligen att nästa hund som flyttar in hos oss är minst lika "crazy".

Gör era hundar lyckliga - låt de skita ner sig ordentligt.

/Carina

Vårfärg....

..... på bloggen, det gråa murriga har bytts ut för att välkomna våren. Idag skiner solen och fåglarna kvittar, trots att vi har en del snö kvar hemma i trädgården börjar känslan av att det faktiskt är vår infinna sig. Igår kväll då regnet bara öste ner hamnade jag i soffan med datorn i knät och av någon anledning började jag läsa min blogg några år tillbaks. Åååh vad roligt det är att titta tillbaks och se vad mycket vi har haft för oss. Och så mycket fina bilder! Bloggandet har minskat dramatiskt i hundvärlden och alltfler använder sig av facebook - lite tråkigt kan jag tycka. Så jag går emot strömmen och forsätter bloggandet, det är inte så många som kommenterar här men jag ser att det fortfarande är ganska många som läser.

Med två "gamla" (7 & 8 år) hundar här hemma händer det inte speciellt mycket, till skillnad mot när vi hade bus-Chilla som hittade på saker hela tiden. Saknar hennes upptåg lite, men njuter också av lugnet. Även om vi tränar en del lydnad och promenerar och träffar kompisar är det inte speciellt mycket att skriva om, så det blir lite bilder istället.

Deedee och Chilla i en blåsippsbacke förra våren

Deedee ligger i båten och funderar på när maten ska serveras. 

Lördagens nöje var att få titta på BC-vallning tillsammans med en vän som eventuellt ska skaffa en BC-kompis till sin Aussie. Superkul att få se dessa härliga vallhundar "in action".  

Ha det bra!

Äntligen...

..... börjar livet kännas normalt igen efter Chillas flytt. Vi får bara positiva rapporter från hennes nya familj. De har så mycket roligt för sig och det känns lika bra varje gång jag får ett samtal eller ett SMS från dem. Visst saknar vi henne otroligt mycket och huset känns väldigt tomt utan vår bus-Chilla men vi tröstar oss med att hon får massor av tid, kärlek och träning där hon är nu.

Deedee och Amy var väldigt lugna veckan efter att Chilla flyttat, men nu tror jag att de har accepterat att hon inte är hos oss längre. På Amy märks ingen skillnad, Deedee har varit lite busigare och mer kontaktsökande de senaste dagarna. Gissar att hon saknar leken med Chilla - för de har verkligen lekt och busat och sprungit ikapp på promenader och även i trädgården. Hemma-inne är det lekförbud hos oss, men om dom fått hade de säkert busat inne hela dagarna också =). Så nu är det jag som får vara Deedees lek-kompis i form av träning och långa promenader. Att få ägna sig åt bara Deedee känns som riktig lyx - Chilla har trots allt tagit väldigt mycket av min tid de senaste åren.

Våren kommer att gå i ett rasande tempo, mest med saker som inte har med hund att göra. Vi håller på att renovera hemma, vi övningskör för fullt med dottern som också tar studenten i början av Juni. Sen har vi ju en segelbåt som ska sjösättas såsmåningom plus att vi har en helt förfallen trädgård som skulle behöva en liiiten ansiktslyftning. Fullt upp med andra ord, men helt ok, då jag inte är typen som bara kan sitta still och vara nöjd med det =)

Visst kommer det att bli lite hundaktiviteter också, bl.a. så ska Deedee hårdtränas i klass 3 momenten och så fort vi hittar lite barmark så ska vi spåra - för det är så roligt !

Passa på att njut av solen tillsammans med era hundar - man vet aldrig hur länge den håller sig framme!

 

På bilden är Deedee 5 veckor - tänk vad tiden går fort, nu är hon redan 8 år;

                                                                   *************

Så tomt och tyst

För 5 månader sedan tog jag ett av de svåraste besluten i mitt liv. Vi bestämde att vår älskade Chilla skulle få flytta till någon som hade mer tid för henne och kunde ge henne allt det hon behöver för att må riktigt bra. Tårarna rann när jag skrev ihop annonsen som skulle ut på Aussieklubbens hemsida men beslutet var taget och nu skulle vi "bara" hitta det rätta hemmet. Ganska många hörde av sig på en gång, en del var säkert bara nyfikna och en del var seriöst intresserade. Många nej blev det både från mig och från de intresserade  - även att säga nej var jobbigt, men ändå enklare än vad jag trodde. Det är MIN hund och JAG får faktiskt bestämma vart hon ska flytta.

Veckorna och månaderna gick, familjen och mina vänner började undra om jag ångrat mig och jo, kanske det var så, kanske blir det för svårt att låta min Prinsessa flytta. Jag tog bort texten om omplacering på min hemsida och skulle maila SASK:s webmaster och be dem ta bort annonsen där, men det blev inte av.... Så en dag ringde en kille och ställde lite frågor om Chilla och jag har ingen aning om varför, men plötsligt blev jag nyfiken och fick en "go och varm" känsla i magen. Han och hans fru kom hit och hälsade på en lördag, på söndagen åkte jag till dem och på måndagen kom de och hämtade henne. Så snabbt, så oväntat och så fruktansvärt omtumlande. Familjen grät, jag grät och en massa känslor bara snurrade runt. Hon är ju ändå en familjemedlem som har levt med oss i 4 år.

Chilla ska vara hos dem på prov ett par månader till att börja med, alla rapporter vi fått hittills har varit positiva och det verkar fungera superbra. Det är tomt, tyst och lite tråkigt här hemma fortfarande men vi gläds åt att höra om allt roligt Chilla och hennes nya familj hittar på.

"Historen om Chilla" ligger fortfarande i mitt huvud och väntar på att bli skriven, men jag måste få landa lite innan jag orkar skriva den. Hon har lärt sig otroligt mycket, jag har lärt mig otroligt mycket och vi har gjort en massa spännande saker tillsammans på vår resa. Hon är ingen "problemhund" men en hund med lite ovanliga egenskaper, svår och lätt på samma gång och dessutom så otroligt tillgiven, lättlärd och mysig. En klurig nöt att knäcka - men jag gjorde det. Och slutsatsen blev tyvärr att hon behöver ett nytt hem.

Det gör ont, men jag är helt övertygad om att det här är det bästa för Chilla och det är det som är det viktigaste!

                        ***************

Funderingar en söndagmorgon

För snart 9 år sen bestämde vi i familjen att det var dags att köpa en till hund eftersom vår älskade Sassa (Isländsk Fårhund) började bli gammal. Det tog lite tid att komma fram till vilken ras vi skulle ha, jag var helt inne på att det skulle bli en hund att  "jobba" med, att den inte skulle vara för stor var också ett krav eftersom hunden skulle vara med på vår segelbåt. Tillslut var det bara två raser kvar - Aussie och Berger de Pyrenees - face rase. Sen tog jobbet vid med att ringa runt till uppfödare och försöka träffa hundar av dessa raser. Jag var inte inne på SKK:s hunddata och jag visste såklart vad ett MH var men jag minns inte att jag läste ett enda MHprotokoll från de hundar jag var intresserad av. Jag gick jättemycket på känsla och vad som kom fram ur de samtal jag hade med uppfödarna. (Har mina anteckningar kvar från samtalen och det är nästan kusligt att läsa vad jag skrivit, de stämmer mycket med den uppfattning har har även idag om dessa kennlar).

Så kontaktade jag Annika på MeetMyOwn och hon satte upp mig på valplista för sin kommande kull och när hon ringde och sa att det fanns en tik till oss blev jag så glad att tårarna rann, Deedee är i mina ögon en riktigt, riktigt bra hund. Självklart har hon också sina brister - men det har vi väl alla =) 8 år gammal är hon fortfarande full av energi och vilja att träna, men jag tänker ändå att det snart kanske är dags att se sig om efter nästa hund. (Chilla är djupt älskad av oss men vi kommer aldrig att komma ut och tävla på det sätt som jag vill.)

Det jag vill komma fram till är att när vi köpte Deedee var det så lätt och blev så bra. Nu när jag tittar runt är det så SVÅRT! Ju mer man kan - desto svårare blir det. Nu lusläser jag MH-protokoll på föräldrar och föräldrars syskon och gör anteckningar om jag träffar på trevliga/otrevliga representanter av raser. Som uppfödare är det superviktigt att hålla koll på allt sådanat inklusive sjukdomar och jag tycker att det är lärorikt och intressant. Men ibland undrar jag hur mycket energi man ska lägga ner på att söka efter "den perfekta hunden" och har man hittat "den perfekta hunden" ska den ingå i den "perfekta kombinationen" för att jag ska få "den perfekta valpen" Gaaaahhhh!!!

Ja, det var mina funderingar en söndagmorgon. Nu ska jag ta mina "nästan perfekta" hundar och ta en promenad innan vi åker till IKEA.

Ha en fin söndag!

Carina och Vovvar

Molly, Deedee och Chilla poserar =)

vinterbilder

.....fortsättning på inlägg tidigare idag; maken åkte iväg för att åka skridskor, jag tog hundar och kamera med för att gå en långis och ta lite bilder, när jag gått ca 30 min ringer Ove och säger att hans skridsko gått sönder och han behöver bli hämtad. Ok, det var bara att vända (utan att ha tagit en enda bild) Hämtade honom, passade på att hämta min bil som stod vid jobbet och när jag kom hem tog jag hundarna med mig för att gå ner på isen och ta lite bilder i det fina solskenet. När jag kom ner till sjön kommer det STORA gråa moln på himlen och efter en stund började det dala stora snöflingor över oss. Iofs en härlig promenad, men jag hade velat haft lite mer solsken. Fick iallafall några fina bilder;

 

 

Fantastisk vinterdag

Solen skiner -7 grader och vi har ett fantastiskt vinterlandskap ute. Maken packade ryggsäcken och stack iväg på en skridkskotur. Jag är på väg ut och tänkte ta kameran med mig. Hoppas på lite fina vinterbilder på hundarna.

Vill bara önska er en riktigt fin söndag tillsammans med era hundar.