Igår hade vår klubb ordnat en föreläsningskväll med Kenth Svartberg på temat relationen männsika - hund. En intressant kväll och Kenth var imponerande duktig berättare och förklarade sina tankar på ett både sakligt, intressant, roligt och ödmjukt sätt.
Mycket handlade om helheten för att få ett fungerande samarbete, såklart ganska självklara saker som de flesta som har med djur att göra inser men det är inte så ofta man sätter ord på det. Kenth menar att samarbetet består av tre delar, trygghet, samarbete och bestämmande. Hunden måste kunna känna sig trygg och lita på att ägaren inte sätter in dem i situationer de inte klarar av. MEN man får inte vara för "curlande" utan tänja på gränserna så att hunden utvecklas också. Viktigt är också att se till att hunden kan vara trygg utan sin förare. Samarbetet är den del som är roligast och där de flesta jag känner lägger mest tid och energi alltså lek och träning. Samarbetsdelen och trygghetsdelen är de delarna som är störst men bestämmande-biten är också viktig. Hunden ska förstå att när föraren sätter gränser och att nej verkligen betyder nej. Såklart ska detta ske utan att man gör illa hunden eller "tappar huvudet" själv. Utan ett lugnt och bestämt nej och kanske ett kroppsspråk som hjälper till om det behövs.
Han pratade också myckt om att försöka förstå vad hunden menar när den gör på ett visst sätt. Gör den så för att den inte förstår vad du menar, för att den inte vill (inser värdet av att) samarbeta, för att den inte litar på att den (eller du) kan hantera situationen? Stanna upp ibland och försök sätta ord på hundens tankar =)
En annan viktig sak han tog upp är att man måste se vad det är för individ man har att göra med - också självklart, men något man måste påminnas om (en hund är inte "bara" en hund). Även om de är samma ras (eller mor och dotter som mina) så kan det vara vitt skilda individer som måste hanteras på olika sätt för att nå samma resultat.
Han satte också fingret på några saker som jag har funderat en del på och det känns riktigt bra att ett "proffs" ser på hundägandet på samma sätt som jag gör;
Bl.a. så finns det för många hundar som inte förstår bestsämmandedelen i ett samarbete - "jag är människa och när jag säger att du inte får äta just den där hästbajsen måste du acceptera det". Om det så tar en timme att få hunden att förstå så får man inte ge upp.
När hunden har förstått och accepterat så ska man försonas (klappa om eller säga ett lugnt bra) det är något som jag alltid gjort med mina hundar men faktiskt funderat på om det är ok/nödvändigt för jag har aldrig hört någon prata om det.
I trygghetsbiten ingår också hantering och närhet till hunden. Jag tycker att det är viktigt att klappa och mysa med hundarna, jag sitter ofta på golvet en stund och gosar med mina. Våra hundar får och är gärna både i sängen och i soffan, självklart går de ner om vi säger till och ganska ofta väljer de golvet för att det blir för varmt i soffan/sängen, men det händer att vi är 4 personer och tre hundar som myyyyser i soffan framför TV:n.
Det en hund får lära sig genom att tänka själv (shejping eller egen kreativitet (läs bus)) är det den minns bäst, låt hunden klura ut lösningar själv och OM man vill använda hjälper så ta bort dem successivt och ganska snabbt.
Nej, nu börjar det bli mycket, tror jag stoppar här =)
Glöm inte att göra något kul tillsammans med era vovvar - gräv en grop t.ex. =))
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar