Små, små tecken...

....på att allt inte står rätt till med Deedee har jag sett på sista tiden. Tänkte först att hon är ju faktiskt 8 år och kan inte vara lika frisk och atletisk som hon alltid varit. Men jag vill inte acceptera det för OM hon visar att hon har ont så tror iallafall jag att hon har ordentligt ont för hon är en mycket tuff dam som inte bangar för lite smärta =)

De små tecken som jag sett är att hon går med lite kortare steg i bak, hon sliter sina klor på baktassarna på framsidan, med andra ord så slår hon i dem när hon går. Hon "knorrar" ofta när hon lägger sig ner och så rycker hon bort ena baktassen när jag ska klippa klorna - hon brukar annars ligga och halvsova när jag vårdar henne. Sen tycker jag inte att hon och Chilla leker på samma sätt som de gjort hittills.

På rekommendation bokade jag tid hos Jessica Pelz som är fysioterapeut och har jobbat med detta många, många år. Hon råkar bo nära mig så idag åkte Deedee och jag dit på lunchrasten. Hon tog god tid på sig, vi fick gå, stå sitta och så gjorde hon en grundlig undersökning genom att känna igenom hela hunden. Deedee tyckte som vanligt när någon klappar henne att hon kommit till paradiset, men visade ändå tydligt att det smärtade på tre ställen. Ungefär mitt på ryggen, bak på ryggen vid L7S1 och så höger bakben. Det stället hon reagerade mest på var mitt på ryggen. 

Enligt Jessica ingen stor smärta, inget som behöver röntgas, hon rekommenderade en spruta cartrophen (måste googla det senare - om någon som läser här har erfarenheter av det får ni gärna maila mig) sen frågade jag om glukosamin och hon sa att jag absolut kunde ge henne det. Vi fick ett massageprogram och lite förhållningsregler som kändes ganska "standard" - inte hoppa ur bilen, hellre fler korta promenader än en jättelång, inte gå för mycket på asfalt (ingen risk för oss som bor i skogen), använda värmetäcke och att vara observant om hon ändrar något i sitt beteende.

Jag har haft hund sedan jag var 10 år men har varit otroligt förskonad från sjukdomar och skador så jag känner att huvudet är fullt av tankar och frågeställningar. Men att dessa tossiga Aussies får ont någonstans förvånar mig inte sån fart de har =)
Nu middagslagning sen blir det promenad med kompisarna Annica och Prima

/Carina och vovvar