torsdag 23 januari 2014

Den gubben gick inte

Jag är nu inne på min tredje Aussie och de är ju rätt smarta hundar, så visst, de har säkert lurat mig x antal gånger till att ge dem godis för något som DE har hittat på. Det är bara att erkänna att det har hänt och säkerligen kommer att hända igen.

Cava går ofta lös på promenaderna dels för att hon inte har någon vidare koppeldiciplin, dels är rätt följsam och dels för att hon inte har något större behov av att springa fram till allt och alla. Skönt - hoppas att det fortsätter så, ja koppelgående måste vi ju träna på såklart.

De senaste veckorna har hon börjat ta ut lite längre avstånd från mig och för att uppmuntra hennes nyfikenhet har jag tillåtit att hon någon gång tar en sväng in på någon grannes tomt eller stannar i ett dike och undersöker en vägtrumma. Jag behöver sällan ropa på henne utan hon håller ett alldeles lagom avstånd och kommer hon för långt bort springer hon tok-fort till mig när hon upptäcker att jag försvunnit.

Imorse hade hon mycket spring i benen och tog ut sina rundor lite mer än jag tyckte var ok. Så jag ropade på henne och när hon kom i full fart så fick hon självklart beröm och godbit. Detta hända några gånger under vår sömniga morgonrunda. Plötsligt ser jag henne långt inne i en trädgård, hon springer bort från mig, vänder om och står blick stilla riktad mot mig. Vad gör hon??? ...stod jag där och funderade och DÅ trillade poletten ner i min hjärna - Tokfian stod där och väntade på att jag skulle ropa så att hon fick sin godis.

Så lättlurad är jag - särskilt under en nyvaken morgonpromenad. Hon hade räknat ut att om jag springer långt bort så ropar matte och då får jag godis när jag kommer!!! Kan tillägga att jag inte ropade utan gick bara vidare och då kom hon som en raket till mig och fick en liten klapp på huvudet.

 
På bilden är hon bara 9 veckor men redan då kunde hon springa fort, fort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar