Favorit(lek)sak

Under tiden som vi åt frukost roade sig Chilla med en av sina bästa kompisar;

......sopborsten

 

Deedee låg lugnt på trappan och betraktade den galna leken.

Chilla fick gå ett apellspår igår kväll på äng - 300 meter med två vinklar och tre apporter plus slut. Hon spårade superfint - jag kan inte låta bli att fashineras över hundarnas spårförmåga -visst är det fantastiskt?

Deedees spår blev lite mer spännande. Jag la ut ett 1000 meter långt spår med 8 apporter för första gången. Eftersom hon har svårt att sätta ner nosen lät jag spåret ligga i drygt två timmar. När jag åkte tänkte jag att "om hon klara det här ska jag anmäla mig till klubbens tävling i lägre spår i september". Hon stack iväg fint - lite väl hög fart - följde spåret i ca 50 meter - gjorde en 90 gradare och gick ut några meter för att sätta sig att kissa - återgick till spåret och tuffade på. Det kändes jättebra tills hela skogen framför oss plötsligt var full med röda snitslar !!!

Jag antog att det var ett blodspår (viltspår) när Deedee fäste nosen i backen (!!) hukade sig lite och följde det spåret som en dammsugare. Jag visade på henne på mitt tråkiga människoluktspår som fortsatte rakt fram och ut på en stig och helt plötsligt var vi vid en röd snitsel igen och jag kände att här har jag inte gått - jag ville inte trampa runt i någon annans spår mer så vi selade av och gick en ordentlig runda för att undvika dom röda snitslarna och helt plötsligt såg jag vår apport nummer 7. Jag selade på Deedee och hon hittade spåret direkt och gick sen vidare till slutet. Vi fick 3 apporter och slutet med oss hem.

När jag gick tillbaks (följde en stig där relativt många rastar sina hundar) såg jag dessa röda snitslar överallt, spåret korsade stigen, och gick längs med stigen på flera ställen. Om man lägger ett spår så kan det väl inte spela så stor roll att vi har knallat runt där och slickat bloddroppar...?

Mitt i virrvaret bland snitslarna så jag KANTARELLER !! Äntligen har det regnat så mycket att dom vågat sig fram.