Strapatspromenad

Första förträffen inför räddningshundsutbildningen hette strapatspromenad. När jag vaknade i går morse var det -5 grader och jag klädde på mig ordentligt så att jag inte skulle frysa under dagen. Kan säga att jag ångrade det grymt, vi fick verligen jobba oss varma under dagen. Förmiddagen 9 - 12 ägnades åt att promenera uppför och nerför, klättra över och under omkullvälta träd, upp och ner för stup och upp och ner på stenar.Vissa ställen krävde samarbete för att få över ryggsäckar och hundar. Chilla var överlycklig för att få gå på en sån lång och spännande promenad, hon ville bara framåt, framåt hela tiden och det var faktiskt till lite hjälp i uppförsbackarna, men nerför är det ju livsfarligt att ha en hund som drar i kopplet, så där fick vi öva på kommandot "gå bakom".

När lunchpausen äntligen kom var jag genomsvettig och trött i benen. Alla (20 kanske) hundarna skulle bindas upp i skogen och vi satte oss för att äta lunch. Jag kände redan innan hur pinsamt det skulle bli när den enda hunden som skulle skälla hela tiden var just min..... Hon började som väntat med att tokskälla men tillsammans med säkert 10 andra, men döm om min förvåning när hon efter några minuter tystnade och la sig ner !!!?? Det var några av de andra som fortsatte skälla under pausen men inte min prinsessa.

Efter lunchen var det vår tur att träna samarbete och hantering och den andra halvan av gänget fick klättra i skogen. Men först skulle alla visa att de kunde lyfta sin hund 140 cm upp på en lastkaj och sen klättra/hoppa upp själv. Här kom dagens flopp! Klart jag kunde lyfta upp hunden och ryggsäcken, men för mig var det inte lika lätt, jag gjorde några försök och var nära att komma upp, men fick ge upp för jag blev alldeles matt. Att jag hade kängor och för mycket kläder på mig gjorde ju inte saken lättare. Jag fick lite tips och i läxa att åka hem och öva..... Tröstar mig med att det var fler som inte kom upp.

Sen tog vi en rask promenad på gångvägar och trottoarer, där vi ett par gånger fick bära våra hundar kortare sträckor, det gick väl an för mig med en hund som väger 22 kilo, men två av tjejjerna som hade lite större hundar såg lite matta ut. Vi tog oss även här upp och ner för några berg som krävde samarbete inom gruppen.

Nästa station var en järnställning där vi skulle som på en hinderbana först över sen över igen för att sen krypa under på två ställen och sen till sist över igen. MED  packning och hund, det blev ett samarbete i gruppen där vi langade väskor och hundar. Jag hamnade på ett ställe så att jag fick ta emot och lämna över hundarna, snacka om styrketräning, Schäfer och Malle var tyngst kan jag berätta, men värst var en liten amstaff?? som sprattlade och var hal som en ål och rev mig på halsen. Chilla var helt fantastisk; mjuk och lugn - hängde bara där i armarna på vilt främmande människor utan att röra en min.

Promenaden fortsatte med lite skogsvandring med vatten och stenklättring. Inför dagens sista övning fick vi sätta på oss de medhavda hjälmarna och ta fram ficklamporna och så gick vi in i ett mörkt hus, med tunnlar och trappor, Chilla tvekade lite när vi kom till några gallertrappor (uppför), men någon längre bak i ledet tipsade om att jag skulle lysa på trappan så att hon såg den och vips så var hon uppe. När vi skulle ut ur huset var det gallertrappor igen, men dom såg hon nog inte ens utan gick bara vidare.

9 - 16 höll vi på med en kort lunchrast och några vattenpauser. Snacka om att både jag och Chilla var trötta. Soffan och TV kändes riktigt frestande, men Ove och jag hade lovat Camilla att hålla oss hemifrån för hon skulle ha lite kompisar hemma för att fira hennes 17-årsdag. Så det var bara att åka hem och duscha och byta om för att åka igen. Middag och filmen "Himlen är oskyldigt blå", när vi kom hem vid 12-tiden somnade jag snabbt fast huset forfarande var fullt med ungdomar.

Jag tog några bilder med mobilen;